Lotties

bröllop.

2011-08-19T09:41:00.006+02:00

Det har varit mycket kärlek denna sommaren. De första två bilderna är från Sandra och Daniels bröllop och dom två sista är från vårt bröllop. Mycket firande har det varit!

öppna förskolan.

2011-08-18T08:52:00.003+02:00

Efter morgonkaffet ska vi slänga på oss lite kläder, packa en väska och åka till öppna förskolan. Det var j ä t t e längesen vi var där. Ikväll fikas det med finaste svägerskan. Längtar nästan till kvällen, en kopp te och prat om livet. Men först kaffe, smink och fixa håret. Ett hår som är mörkare än vanligt. Försökte bota min förkylning (-stristess) med en ny hårfärg. Det blir lite mörkare än tänkt så det ska läggas lite slingor om ett par dagar, men i övrigt funkade det väldigt bra för idag är jag feberfri!

lingon.

2011-08-12T09:01:00.003+02:00

Nu drar vi till landet i ett par dagar och njuter av skogen och vad den har att erbjuda. Jag hoppas på att hitta mer lingon och så har svärfar äntligen avslöjat ett av sina kantarellställen som vi naturligtvis genast ska undersöka. Det tog sex år innan han gav med sig och talade om vart det var. Lång väntan, men jag är tacksam att han äntligen berättade!

med fötterna på jorden.

2011-08-11T11:08:00.001+02:00

Ibland är det svårt att veta vilken fot man ska stå på!

på räls.

2011-08-10T10:22:00.003+02:00

Ett liv på räls?

Igår fick jag frågan hur det var i lördags. Hon som frågade syftade på att jag var på bröllop. Jag svarade att det var fantastiskt (för det var det ju) och vi fortsatte prata om bröllop och vänskap och jag berättade om min och Sandras vänskap. Jag berättade att våra barn är nästan lika gamla, att vi bor grannar, att barnen går på samma dagis, att vi är gifta båda två och att vi är bästa vänner. Efter en stund så sa hon jag pratade med att livet ibland känns så orättvist. Att det går som på räls för vissa medan andra får kämpa för allt. Jag vet vad hon syftade på men det är hennes privata saker så jag lämnar det utanför bloggen men jag blev verkligen helt förvirrad över hennes kommentar.

Herregud, mitt liv? Som på räls? Medan andra får kämpa för allt dom har. Vad lite vi vet om varandra egentligen. Jag antar att det ser precis så ut utifrån. När jag berättar om mitt liv och min familj och mina vänner så ser det kanske så bra ut. När jag berättade om mig och Sandra och våra familjer så såg hon två unga, gifta kvinnor med två barn var, en pojke och en flicka, fina lägenheter, bilar, jobb och utbildningar.

Jag ser också det där. Såklart för det finns ju där. Men jag ser en helt annan verklighet som består av bekymmer, oro, ångest, rädsla och mycket annat som inte är särskilt fint. Jag ser verkligen inte ett liv som gått som på räls. Kanske en krokig och lite rostig räls i såna fall.

Bilden är tagen av Rille och är från tidigare i somras när vår bil gått sönder och vi blev tvungna att ta tåget.

ps.

2011-08-05T09:54:00.002+02:00

Alla bilder på bloggen är tagna av mig om jag inte skriver något annat och får inte kopieras.

love is in the air.

2011-08-05T09:49:00.002+02:00

I morgon är det bröllop! :)

arbetslös med ro,

2011-07-26T21:19:00.003+02:00

Om en månad blir jag arbetslös och i september får jag min sista lön från sommarjobbet. Efter det vet jag inte hur det kommer att bli. Om jag fick drömma fritt skulle det vara ungefär såhär;

Jag är föräldraledig varje måndag och jobbar tisdag-fredag på något trevligt jobb där jag trivs. Jag skulle gärna stanna kvar inom hemtjänsten men bara jobba dagpass och kanske en helg i månaden. Jag skulle sluta 14.30 varje dag och ha gott om tid med familjen. Så småningom skulle jag se mig om efter ett nytt jobb och framförallt en fastanställning så att vi kunde börja fundera på att flytta till ett hus.

Hur verkligheten blir återstår att se. Jag är inte orolig alls.

till min syster.

2011-07-26T09:05:00.003+02:00

Idag fick för 21 år sedan sprang jag som fyraåring ut på gården i bostadsområdet där vi bodde och skrek för full hals jag har fått en lillasyster och denna bebisen fick leva! Ett år innan hon föddes fick jag en liten bror, han fick inte leva. Men det fick min lilla älskade syster och det har vi firat denna dagen varje år sedan dess.

Jag har nog aldrig varit så rädd om en annan människa som min syster. Ja, jag vet att vi slogs och så där som syskon gör men jag vet att jag tänkte att om Hea dör så vill jag också dö. Så kan jag känna än fast jag vet att det inte skulle bli så. Tanken på att vara utan syster yster är så skrämmande och mörk att jag tänker den sällan. Älskade syster, du är så klok och jag tar till mig mycket av vad du säger till mig. Jag är så stolt över dig så du anar inte.

Grattis på födelsedagen! Jag älskar dig!

njuter.

2011-07-25T14:06:00.004+02:00

Det är helt underbart att vara hemma och bara njuta av sitt hem. När man har ett jobb där man sköter andra människors hushållsysslor (bland annat) är det så skönt att få plocka och fixa och dona för sin egen del. Här är fint hemma. Lite stökigt och lite rörigt men det känns som ett hem. Jag minns att jag bad om det när vi flyttade in hit. Så här skrev jag i bloggen inför flytten:

Om en månad flyttar vi till vår nya lägenhet och snart börjar vi packa ner vårt liv i dessa jäkla flyttkartonger. Detta blir mitt 11 hem. Gode gud, låt detta bli ett hem där vi kan leva, bo och trivas länge. Bespara oss otäcka grannar. Låt sommaren och hösten bli långa och glada. Låt oss gå mot ljusare tider.

Little did I know. Men ljusare tider kom och blev sedan mörka för att nu återigen ljusna. Livet. Idag fyller min (numera) gudson och granne 1-år och det betyder att vi har bott här i ett år. Vi har bott här lika länge lilla Z och vi. <3

otillräcklig.

2011-07-24T06:12:00.002+02:00

Sista dagen med jobb innan två dagars ledighet. Välbehövligt som vanligt. Igår var det tungt, på alla vis. Jag hade 17 besök på dagen och vid varje besök fick jag förfasas och gå igenom samma dialog. Tänk på alla dessa ungdomar, så många liv till spillo. Man känner sig maktlös och otillräcklig inför all denna sorg. En sån här händelse visade sig väcka många sorgliga och hemska minnen till liv hos de gamla och många var väldigt ledsna och många berättade historier från förr. Hur det var att växa upp för 80 år sedan, då var det verkligen inte lätt.

Jag funderade hela dagen på hur man tröstar när man själv behöver tröst? Jag har hela tiden känt att jag inte har det inom som jag behöver för att möta andra människors svårigheter eftersom jag själv har det svårt. Sen upptäckte jag att det räckte med ett par öron. Man kan bara lyssna och det är faktiskt helt nytt för min del. Att BARA lyssna och inte säga nästan någonting. Det är ganska svårt men jag har lärt mig att man kan förvara andra människors berättelser utan att bära dom. Jag bär mycket i och på mina axlar och det var skönt att känna att jag la allt som hände igår någon annan stans. För att lyssna känns väldigt viktigt och jag är övertygad om att alla människor behöver berätta sin historia.

Man lär så länge man lever.

återhämtning.

2011-07-15T22:56:00.002+02:00

Återhämtning är tillsammans med vila, reflektion, lugn och ro ord som snurrar i mitt huvud som ljuv musik. Nu väntar fem dagars ledighet. Lördag, söndag, måndag, tisdag och onsdag. Synd att jag inte vet hur man gör när man inte gör någonting för det är det jag helst av allt vill. Stänga av hjärnan och låta kroppen vila. Jag har skärpt till mig med meditationen igen i alla fall. Jag har insett att det är jäkligt svårt att meditera tills en dag då man inser att det faktiskt är tyst. Inga tankar som far omkring, inga knän som värker, inga barnröster i bakgrunden. Plötsligt är man i stillheten och tystnaden. Man får ro. Men man får jobba ihärdigt med det ett tag innan det känns naturligt och tryggt. Jag är inte där. Än.

Häromdagen var meditationen som att befinna sig i Madonnas musikvideo, den där med Leif "loket" Olsson i. Allting bara flashade förbi i en rasande fart. Först var det saker från jobbet som upptog mina tankar sen var det Noels potträning, sen plötsligt kom det en händelse från gymnasiet, sen plötsligt en scen ur filmen sjön. Och så höll det på. Det kändes på riktigt som att hjärnan skakade för att det var för mycket att ta in.

Som vanligt när det är lite sämre så brukar jag resonera mig fram till en hel del insikter. Så även denna gång. Det känns alltid bra att hamna där. Att veta att det kommer ändå goda saker ut allting som sker. Jag lär. Om mig själv, om livet.

Jag söker och jag finner.

bröllopsbilder.

2011-07-11T12:56:00.002+02:00

Idag ligger migrändimman tungt runt huvudet. Helgens sömnbrist, värme och resandet satte sina spår minst sagt. Mår lite bättre idag efter några tabletter men det gäller att ta det försiktigt. Jag skulle kolla min mail lite snabbt och vilken lycka när jag hittade två mail från Isabell med bilder från bröllopet.

trädgårdsarbete.

2011-07-03T10:49:00.001+02:00

here we go again.

2011-06-30T11:18:00.003+02:00

Känner hur utmattningen kommer smygande igen... Så trött jag är. På att vara trött och för att jag är trött. Gick upp vid 6.20 i morse och jag slutar jobba 21.30 ikväll. Det håller inte. Inte som det är nu. Gud, så frustrerande.

listan.

2011-06-21T20:57:00.002+02:00

Om mindre än två dygn gifter vi oss. Jag har tyckt att vi har allting under kontroll men nu börjar stressen smyga sig på. Oj, oj, oj. Listan med saker som inte får glömmas bort börjar bli lång. Jag kan inte låta bli att längta lite grann tills allt är över och jag är fru L.

det vackraste jag vet.

2011-06-21T20:50:00.002+02:00

tack.

2011-06-20T09:39:00.002+02:00

Fina blommor och ett fint ord. Detta tacket är riktat till fyra fantastiska kvinnor som förgyller mitt liv. Helena, Sandra, Mia och Linda. Tänk vad mycket livserfarenhet, glädje och kärlek vi har tillsammans. Så inspirerande ni är allihop. I love you. Och tusen tack för en möhippa precis i min smak.

om att vara på resa och finna sig själv.

2011-06-17T17:41:00.004+02:00

Jag har alltid tyckt att det är lustigt hur folk nästan skäms om man inte har rest runt i världen, om man inte upplevt andra kulturer eller sett andra länder än sitt eget. Precis som att man måste resa, det hör livet till. Det är roande att se hur en del nästan panikartat reser och reser och reser... Jag tror att dom söker och söker och söker. Kanske efter sig själva. Dom kanske reser för att ”finna sig själva”. Detta, i mitt tycke, uttjatade och ganska löjliga uttryck. Att finna sig själv. Jag har aldrig förstått varför det kallas så och framförallt har jag aldrig förstått varför man måste resa för att hitta sig själv.

Jag har funderat på det där ett bra tag och nu tror jag att jag förstår vad det innebär att finna sig själv. Att finna sig själv är att se på sig själv, sina handlingar, sin bakgrund och sitt liv med ärlighet. Att helt ärligt och ocensurerat granska sig själv. Se allt det smärtsamma man varit med om och allt det där dumma man gjort och inte försöka låtsats att det inte existerar. Att acceptera. Inte alltid är det en särskilt rolig resa, den man gör i sitt inre. Framförallt inte att placera alla dessa garderobsskelett under förstoringsglaset och inte blunda för någonting. Usch och blä, men oj så nödvändigt.

Jag har för mig att det var Ola Salo som sa i sitt sommarprat i radio sa att han inte hade rest så mycket i världen men att han hade gjort en annan slags resa, en inre. Det brukar jag tänka på. Det är så smart. Jag har varit i Sverige, Norge, Danmark, Tyskland, Österrike, Italien, Grekland, England och så har jag varit i tvivlet, hatet, kärleken, oron, ångesten, glädjen, rädslan, tanken, hjärtat och själen. Typ.

Citatet kommer från en mycket klok man. Se HÄR!

en egen stund.

2011-06-16T14:10:00.003+02:00

Idag tänker jag på ett citat från DrPhil som jag skrev upp för några månader sedan. Om vi älskar våra barn så tar vi hand om deras föräldrar. Jag älskar mina ungar så jag ska ta hand om mig själv på bästa vis ikväll när (om) barnen sover och tända min fina lykta med favoritdoften clean cotton. Med lite te och en hög med böcker kan det inte bli bättre. Stilla, tyst och tid för tankar.

kloka ord.

2011-06-10T12:39:00.002+02:00

Det finns inget dåligt väder bara dåliga kläder!

morgonstund.

2011-06-10T08:59:00.002+02:00

Å vad jag uppskattar morgonen med barnen när vi inte har dagis eller jobb. Rille hade redan gått till jobbet när jag vaknade av att Noel kom smygande vid sjutiden. Nu ska vi snart ut i regnet och leka. Fast ungarna har redan varit ute i dag. Dom lekte på balkongen i morse. På bilden sitter Lia och morgonbajsar på de blöta brädorna.

my new name.

2011-06-09T21:01:00.001+02:00

Här i detta kuvert ligger pappret med mitt nya efternamn. Inte helt lätt, men man vänjer sig nog. Ens namn är ju ändå ens identitet på något vis...

utmattning.

2011-06-08T22:45:00.002+02:00

Jag sitter i soffan och dricker te och försöker varva ner efter andra kvällen på mitt sommarjobb. Går bara bredvid än så länge och tur är väl det för det är kaos i huvudet på mig... Så mycket att lära, adresser och namn, så många människor, mediciner och detaljer som ska stämma. Fast jag vet ju att man lär sig och att man blir trygg i det så småningom. Men jag är helt slut, hela kroppen värker och i huvudet är det stopp.

Ber om kraft. Något jag gör väldigt ofta nuförtiden.

bröllopsnerver.

2011-06-08T10:28:00.005+02:00

noel.

2011-06-08T08:38:00.003+02:00

Idag fyller min son tre år.

Så HÄR skrev jag om hans första födelsedag. Jag läser det då och då och gråter lite och är tacksam för hur fint livet blivit. Älskade unge.

birthday.

2011-06-06T09:58:00.002+02:00

Vi drar på kalas!

dagens visdom.

2011-06-05T12:25:00.003+02:00

Väl värt att tänka på.
Kommer från en bok skriven av denna kvinna.

oh happy day.

2011-06-04T20:35:00.005+02:00

Vilken härlig dag detta har varit. Den började med en löprunda innan frukost och sen har det gått i ett. Jag och Lia var på marknaden och hade en riktig härlig tur på stan bara hon och jag. Sen åkte vi till svärföräldrarna där vi lekte i trädgården, fick supergod mat och tog en promenad i Sjöbo sommarstad. Helt underbar dag.

relax.

2011-06-03T19:55:00.002+02:00

Rosé på balkongen efter en lång och härlig dag.

till jessica.

2011-06-02T19:25:00.002+02:00

TACK för den fina kommentaren. Jag blev jätteglad. Du kommer bli en fantastisk mamma till er lille kille, det behöver du aldrig vara orolig för, för just DU är hans mamma och hans mamma kommer alltid vara den bästa mamman för honom. Jag lovar dig att det kommer stunder då du gråter och undrar vad tusan du gett dig in på, men det kommer finnas stunder, känslor och tankar som aldrig lämnar dig för dom är så fantastiska. Han kommer vara så fantastisk att ingenting annat betyder något.

Många är dom gångerna jag tänker vilka är egentligen dom där snoriga, griniga men alldeles underbara ungarna och sen inser jag att dom är mina barn. En hisnande känsla. Många är också gångerna jag tänker att nu ger jag upp, men vad ska man ge upp? Den allra finaste gåvan någonsin, en människa som är byggd av kärlek, ens egen kärlek. Nä, det ger man inte upp. Man kämpar på, man älskar på. För varje puss, varje mamma, jag älskar dig är värt tusentals timmar gnäll och skrik.

Varje andetag dom tar är värda allt.

äntligen.

2011-06-01T22:26:00.002+02:00

Jag har äntligen fått ett bildbehandlingsprogram. I love it. Plötsligt är klockan alldeles för mycket och jag sitter här och skissar på idéer och leker med kontraster och färger.

Nä. God natt och sov gott.

dear god, part II.

2011-06-01T09:24:00.001+02:00

Nu vet jag vart denna dagen bär.

thanks.

dear god.

2011-06-01T07:09:00.003+02:00

Idag behövs det kraft. Det är en sån där dag. Då man vaknar 15 minuter innan klockan skulle ringa av två illvrål. Då man känner i hela kroppen att ingenting är bra. Inte så mycket i alla fall.

Fast jag är tacksam för att det är kämpigt också, för då har jag någonting att kämpa för.

Men ändå. Please help.

fear and the future.

2011-05-25T14:52:00.003+02:00

Sitter här med en kopp kaffe och njuter av att mina trötta barn sover och att min älskade är på äventyr med sina vänner. Det är så skönt att vara ensam lite då och då. Särskilt som vi är inne på kräkdag nummer fyra för Noels del.

Läser tillbaka i bloggen. På saker jag skrivit för ett år sedan och fram till nu. Blir lite full i skratt när jag ser hur jag nästan lite desperat vill kategorisera livet och säga att i framtiden ska det bli si eller i framtiden ska det bli så. Det var min livlina för ett år sedan. Framtiden. Jag skriver massor om att jag är i nuet, vilket jag ju visserligen faktiskt är. Det är en av mina allra viktigaste insikter med allt som var förra året. Vikten av att vara här och nu och inte fly.

Nu övar jag mig på att släppa kontrollen. Jag försöker verkligen se framåt med ett öppet sinne och inte vara rädd. Eller egentligen så försöker jag inte alls undvika att vara rädd utan jag försöker se rädslan för vad det är. En känsla. Som skadar mig först när jag låter den styra mig. Skrev i januari att det finns många känslor jag vägrar ge upp inför på detta nya år, ångest är en och rädsla är en annan. Det gäller fortfarande. Jösses, detta regn av insikter tar sin kraft, men det ger också kraft som tur är. När man överlämnar sig till det och inte flyr.

Men jag undrar ändå, med mycket nyfikenhet och lite rädsla: undrar vart jag är om ett år?

på resa.

2011-05-23T21:53:00.002+02:00

Jag drabbas av en väldigt stark känsla, flera gånger om dagen, av att jag befinner mig på en resa. En lång, djup resa. Inåt, utåt, uppåt. Det är skönt att befinna sig i detta regn av insikter men också ganska utmattande. Det gör också att jag glömmer saker, som bloggen. Det gör också att jag är usel på att höra av mig i verkliga livet och jag glömmer att svara på sms och missade samtal.

Jag ville bara säga det.

Sen ville jag också skryta om att jag idag pressade mig själv till det yttersta och sprang 8 km. Det har jag aldrig gjort innan och när jag "highfive-ade" tallen på toppen av pulkabacken (klappar alltid till trädet varje gång jag springer upp där) så satte jag mig på marken och bara grät. Så fantastiskt förlösande.

titta ut på regnet.

2011-05-17T10:58:00.002+02:00

tears.

2011-05-17T10:42:00.003+02:00

Lillskruttan har blivit sämre igen och i söndags såg det ut såhär mest hela dagen. Skrik, gråt och gnäll. Hon är en tuff tjej vår lilla Lia men i söndags då var hon väldigt liten.

en annan dag.

2011-05-15T10:38:00.004+02:00

Igår var vi hos barnens mormor och morfar och hälsade på. Bilderna är från en annan gång men det gör detsamma. Här står mina underbara ungar och tittar in i fårhagen.

Pappa passade barnen en stund och jag sprang. 6 km. Mitt tidigare rekord var 5 km så det kändes superbra! Fick värsta adrenalinrushen när jag var klar. Det är så roligt och så skönt att känna sig stark.

morgonstund.

2011-05-13T21:37:00.001+02:00

Så här såg det ut i min säng vid 7.30 i morse.
Vällingmys innan dagis.
Ljuvliga små ungar.

borta bra.

2011-05-10T09:39:00.010+02:00

Jag glömde minneskortet till kameran när vi åkte till Småland jag och Noel. Så jag ska försöka sammanfatta fyra fantastiska dagar i Asa utan att visa en endaste bild därifrån.

Uppackning pågår. På boken står det minska din stress med meditation och jag har inte läst en rad ur boken för jag har somnat bredvid Noel varje kväll och lyssnat på hans små andetag hela nätterna. Tillsammans med boken trängs inte bara kläder utan några loppisfynd.
Noel köpte en rosa apa och jag fortsatte min jakt på den ultimata temuggen...
Apan har ett mynthål i nacken och mussemuggen är så söt.
Noel och jag snickrade en låda som ska stå på balkongen med såpbubblorna i. Noel är galen i bubblor, såpass att vi fick inhandla ytterligare en burk under resan.

Sista dagen målade vi en bild av alla som var med. Min morbror Jan skojade med Noel och sa att han var ett monster och sen blev det så att Noel helt enkelt kallade honom monstret.
Man har ganska smutsigt hår när man varit borta fyra dagar och inte varit nära en dusch eller ens rinnande vatten... faktiskt inte ens en toalett när jag tänker efter. Det finns få saker som får ner en på jorden så snabbt och effektivt som ett utedass!

Men nu är vi hemma, med laddade batterier och det är skönt att se sig omkring och se alla välbekanta saker.

Skönt också att se att allt är sig likt och tvätten inte vikt sig själv...

Hemma <3

paus.

2011-05-05T15:13:00.005+02:00

Vet aldrig vad jag ska skriva när ajg inte skrivit på länge... Känns som det behövs någon förklaring, men det behövs det ju egentligen inte. Mer än att jag har behövt en paus.

Tänkte att ni som läser min blogg som känner mig skulle tycka till om smink och frisyr. Till bröllopet. Hiss eller diss? Man får naturligtvis tycka till även om man inte känner mig.

idiotförklarad.

2011-04-12T14:24:00.003+02:00

Jag gick i morse upp och iväg till skolan med en skön känsla av att denna dagen skulle bli intressant. Vi skulle ha en föreläsning om nutrition och det var en dietist som skulle hålla i den. Dietist som ju är ett yrke jag mer och mer sneglar åt och tycker verkar vara så intressant.

Tills idag.

Förmiddagen var en enda predikan om hur margarin var bättre än smör, om hur fett är farligt och om att det är ok att servera glass som mellanmål till äldre som inte har någon aptit. Huvudsaken är att dom får i sig det dom behöver. Kalorier antar jag att det syftar på, för inte kan väl glass som mellanmål motsvara samma näringsämnen (och mängd) som ja, ett äpple? Viktnedgång är farligt, viktuppgång är farligt. Energibalans är viktigt. E% hit och E% dit. Si och så många % kolhydrater, fett och proteiner. 1-2 liter vatten, 500 gram frukt och grönt, 0,5 liter mejeriprodukter. Och så vidare. När tappade vi kontrollen så fullständigt att vi måste ha tabeller och siffror och mått för att räkna ut hur vi mår eller hur vi bör må?

När hon började prata om utrymmesmat trodde jag på riktigt att det var ett skämt. Utrymmesmat. Mat som det finns utrymme för. Som inte ger oss några näringsämnen (typ) utan som snarare gör oss sjuka, feta, deprimerade men som vi ändå ska sätta i oss för att det smakar gott. Jag som vuxen kan förutom min vanliga "nyttiga" kost äta;

1 dl glass
1 bulle
50 gram choklad
50 gram smågodis
1 dl chips
sylt/mos till gröt, köttbullar, blodpudding
marmelad till två smörgåsar
1 glas vin
1 lättöl

Det finns en liknande tabell för barn som man kan hitta HÄR om man är intresserad! Jag har fortfarande svårt att ta till mig att det finns ett behov av en sån här tabell. Vad är det meningen att jag ska göra med denna information? Skriva ut och sätta på kylskåpet, pricka av mitt veckointag av utrymmesmat. Mat som jag gillar (?) men som gör mig sjuk. Nej, men tack storebror för att jag får ta marmelad på två smörgåsar i veckan. Är vi så dumma att vi behöver detta?

När jag läser vidare på kostråden för vuxna hittar jag en lista med tips, tips för att äta mer grönsaker och frukt:

Skiva grönsaker eller frukt och lägg på smörgåsen eller lägg frukt eller bär i filen på morgonen.
Ta med frukt till jobbet eller skolan och ät som mellanmål.
Ät grönsakerna först, sedan resten av maten eller lägg upp maten enligt tallriksmodellen, se ovan.
Skär stavar av gurka eller morötter och ät medan du lagar maten.
Ha grönsaker och rotfrukter i maten, till exempel rivna morötter eller vitkål i köttfärssås, pannbiff eller grytor.
Prova nya sallader, till exempel rårivna morötter och kålrot med vinägrettsås, bönsallad med purjolök, färska broccolibuketter med apelsin och dressing.

Ett annat hett tips om du vill äta mer frukt och grönsaker:

Öppna munnen, stoppa in en frukt, tugga och svälj!

En annan rolig sak var när hon visade en powerpoint som såg ut såhär:

Kolhydrater 4 kcal/g
Protein 4 kcal/g
Fett 9 kcal/g
Alkohol 7 kcal/g

Nog för att det i många studenter liv faktiskt finns ett stort intag av ett av dessa "näringsämnen" men hallå eller. Finn ett fel!

kämparglöd.

2011-04-12T06:43:00.003+02:00

Hämtade ut gamla tentor igår och fick välförtjänt lön för mödan. Den ena tentan (som jag gjorde 4 februari och inte vågat hämta ut ännu) visste jag att den inte var godkänd men jag hoppades att ena delen skulle vara det. Jag blev helt darrig och gråtfärdig (på bra sätt) när jag upptäckte att den svåra delen var godkänd. Den jag fruktat och tyckt var skitsvår. På den andra tentan var två av tre delar godkända men framförallt är jag så himla glad att jag ens får tillgodoräkna mig resultatet för det var jag inte säker på. En tung, tung sten föll av mina axlar och för första gången på flera månader kände jag att jag blev lite taggad att kämpa på. Lite välbehövlig kämpaglöd infann sig.

Gos med Noel efter gårdagens träning!

here we go again.

2011-04-08T15:05:00.002+02:00

Hade skrivit värsta långa, tråkiga texten om hur överjävligt allting är just nu, men tog bort det. Det blir inte bättre av att luftas här. Men så är läget och jag orkar inte med så mycket just nu.

Drar mig undan lite. Hoppas på en bättre (friskare) vecka nästa vecka.

hej bristningsgräns.

2011-04-07T10:05:00.003+02:00

hejdå bristningsgräns.

(det är lite mycket nu!)

save the date.

2011-03-31T10:01:00.003+02:00

sneak peak.

2011-03-25T18:33:00.002+01:00

En liten tjuvkik på hur jag kommer att se ut när vi gifter oss. Fick hem klänningen idag och den var perfekt. Halsbandet fick jag av Rille för några veckor sedan och det är ljuvligt. Mindre än tre månad kvar och äntligen börjar jag tycka att det är roligt med planeringen. <3

bilder.

2011-03-20T09:38:00.012+01:00

Det blev så tyst... när jag gick för att titta till dom möttes jag av denna syn.
Lia erbjöd sig att hjälpa mig att städa!
Hon har världens sötaste ben.
Hon klättrar på ALLT just nu. Sin stol...
...och sin gungkanin!!
Igår åt vi ugnspannkaka med hallon och blåbär.
Det var varmt och skönt och vi fick dra ner persiennerna för att kunna se varandra för solen sken så starkt.
Förra helgen hade vi kalas för vår lilla tjej. Vår lilla 1-åring!
Världens sötaste Lia i en presentklänning hon fått av Noel i present.
Här poserar hon i nya gosiga kläder i sin pappas knä.

obduktion.

2011-03-14T20:45:00.003+01:00

Katastrofbilder från Japan, tre unga tjejer som dött inte långt härifrån i en hemsk olycka. Idag var jag med och gjorde i ordningen en patient som gått bort och sen fick jag frågan om jag ville följa med på obduktion.

Kanske inte så konstigt att man känner sig lite känslomässigt mörbultad? Eller att man är väldigt medveten om hur värdefullt livet är. Hur oerhört värdefullt allting jag har är. Mina underbara barn, min älskade man (snart), mina föräldrar och min älskade syster och mina fina vänner. All kärlek till er <3

nollsextjugo.

2011-03-13T07:15:00.002+01:00

Vissa tider är inte helt ok en söndagmorgon. Vår kära lilla son har varit som en klocka sen han var magsjuk. Varje morgon vid 06.30 kommer han in och lägger sig hos oss. Det hade kanske varit ok om han faktiskt somnade och sov i alla fall någon timma till men det gör han inte. Idag kom han in redan 06.20. De allra flesta dagar tycker jag ändå att det är ok att gå upp tidigt för dagarna blir så härligt långa. Att man somnar innan 21 i soffan nästan varje kväll är ju en annan sak. Idag tänkte jag ta till vara på denna tidiga tid och plugga lite.

Söndag morgon, klockan är inte ens halv åtta.

Och. Jag. Pluggar.

(Ibland är det inte annat än att jag undrar hur sjutton det blev så här... Fast jag gillar det men vad tusan hände!? Var kommer dessa ungar ifrån och vart kommer denna mamma, som är jag, ifrån?)

första veckan.

2011-03-11T19:46:00.003+01:00

Nu är första veckan gjord på praktiken. En månad kvar. Jag trivs väldigt bra men känner mig lite ringrostig. Jag är ju inte van vid omvårdnaden på sjukhusavdelning utan är ju van vid att ha en lång vårdtid och en mycket närmre kontakt med patienterna. Här är det sån otrolig skillnad mellan patienterna, både kroppsligt och när det gäller kognitiva förmågor. Har lånat två böcker om stroke och strokevård men inser att jag behöver läsa en del om pallitativ vård samt lite om anhörigkontakten vid pallitativ vård. Inte för att jag måste utan för att jag vill.

Jag är inte rädd för döden och tycker inte att det är obehagligt med döda människor men idag blev det lite för mycket. Jag mådde inte så bra överlag, hade migrän och var jättetrött och kände att det var för många intryck på en och samma gång och jag började tänka på mormor och när min egen sorg blandade sig med allt som var runt om mig så kände jag att jag inte orkade. Så jag gick hem och tog en migräntablett. Nu är det lite bättre, men jag känner mig känslomässigt utmattad. Det blir ju lätt så när man har många intryck att sortera i huvudet. Kanske framförallt när det handlar om något så stort och känslofyllt som döden. Jag har en handledare som jag tycker är jättebra och hon tyckte att jag hellre skulle gå hem om jag inte kände mig ok och ta igen det en annan kväll. Det är jag mycket tacksam för, för nu fick jag en eftermiddag/kväll med mina underbara ungar som jag knappt träffat sen i måndags.

Nu ska jag stänga av huvudet för ikväll och kolla på på spåret och äta vindruvor

världens bästa syster.

2011-03-11T09:40:00.002+01:00

Världens bästa syster fick världens bästa ide så nu slår jag ihop den mycket intressanta strokeboken och åker till gymmet. Träning var precis vad jag längtade efter.

till min lilla tös.

2011-03-10T10:15:00.000+01:00

Igår fyllde du ett år. Det är knappt så jag kan förstå det, att du funnits här i 12 månader, 365 dagar. Ditt första år har varit ett kaotiskt år för oss som familj, men kanske framför allt för mig. Tiden läker alla sår heter det ju och tiden bleker också minnen. Nu när jag tittar tillbaka på den där tiden som var jobbig så ter det sig inte så jobbigt även om jag vet att det var så. Mitt i allt föddes du.

Du föddes verkligen in i livet. Jag har sagt det så många gånger, till alla som undrat hur din första tid var. "Hon föddes verkligen rakt in i livet". Jag brukar tänka att du passade så himla bra in hos oss att det var som du alltid funnit där. Du kom till oss och tiden stannade inte upp. Annars så brukar man ju tycka att tiden stannar och man är inne i sin lilla bubbla och vet inte riktig vad som händer i verkliga livet. Så var det inte när du föddes. Tro aldrig att det betyder att jag inte älskade dig. Du är så viktig för mig, lilla gumman och jag älskar dig för alltid.

När du var två månader hände något som i mitt liv var en ganska chockartad och väldigt hemsk upplevelse. Min älskade mormor dog. Du var med mig på sjukhuset och du var med och sa hejdå när hon tog sitt sista andetag. Lia, jag är så glad att du fanns där hos mig den dagen och alla tunga dagar efter den. Min moster sa att "en kommer, en annan går" och syftade på mormor som lämnade oss och på dig, som låg så fint och sov i din vagn. Det var en stor tröst och jag vet att jag fann mycket tröst i dig. Det var mycket annat som var tungt och jobbigt kring oss under denna tiden men jag tycker inte att det passar in här, inte på din födelsedag! När du blir större och undrar vad jag menar får du fråga mig, så ska jag berätta.

I juli, när du var 4 månader, åkte vi till Asa och där hände det något. Det var precis som att jag hann ikapp mig själv och kunde släppa all stress och ångest över allt som varit. På något vis kändes det som att det var där vi fyra blev en familj för första gången. Jag vet att det låter lite konstigt och kanske lite löjligt men Du måste minnas att jag mådde väldigt dåligt under denna period och det var i Asa det vände. Det är därför jag minns den resan med sån värme och kärlek. Det var också här jag blev sådär tokförälskad i min lilla bebis, i Dig. På ett vis kan man säga att det var där jag såg Dig för första gången. Med andra ögon än dom jag haft genom alla svårigheter. Jag minns att jag varit ledsen innan och tänkt att vi kanske inte skulle få den där känslan av sån otrolig tillhörighet som man kan ha med sitt nyfödda barn. Som jag upplevt tidigare och som jag trodde var självklar. Jag hade gråtit många gånger över detta. Samtidigt visste jag att det kommer någon gång. Jag väntade på det och i Asa kom det. Jag minns att jag låg med dig och kameran på gräsmattan och tog massor av kort på dig och det gjorde så ont i hela mig av denna kärlek som tagit så god tid på sig. Men den kom lilla gumman och nu finns den där för alltid.

Jag vill inte skrämma dig genom att låta dig veta detta, snarare vill jag att du bär med dig att all kärlek är olika och inte mer eller mindre värd för det. När du själv får barn så hoppas jag att du inte blir rädd för hur du kan känna eller inte känna. Se bara på dig och mig, älskade dotter. Tro inte heller att jag inte älskade dig från första stund, det gjorde jag, men det tog lång tid innan kärleken steg upp till ytan och fanns helt och fullt tillgänglig för mig.

Strax efter vår resa till Asa åkte vi till Ven där dina gudföräldrar gifte sig. Nästan hela resan hade jag dig i sele på magen och jag njöt så otroligt av att ha dig med och att ha dig så nära. När alla andra festade hela natten gick du och jag och la oss och jag kände mig så trygg i allting, framför allt för att jag kände att vi hittat vårt sätt att vara mamma och dotter på. Jag vet, kära du, att detta kanske verkar väldigt rörigt och svårt att förstå sig på och kanske skriver jag detta mest till mig själv. Men jag vill ändå skriva det. Det känns viktigt.

Din första höst blev en tid av återhämtning. En tid av vardagslunk i vår nya lägenhet. Du döptes och vi hade ett dopkalas för dig. Jag har minnena samlade åt dig i din pärm och i din bok. Jag hoppas du vet att det finns mycket kärlek kring oss.

Vi firade jul som vi brukade, två gånger. En dag hos din mormor och morfar och en dag hos din farmor och farfar. Dagen innan nyårsafton var vi hos din mormor och morfar, du, jag och Noel. Din pappa jobbade. Det var första gången du var riktigt, riktigt sjuk. Jag satt med dig i soffan med en fuktig handduk i pannan och var jätteorolig. Plötsligt tog du ett djupt andetag och sen blev du tyst. Mitt hjärta stannade och varje sekund var som en vecka. Det var inget långt andningsuppehåll men både jag och din morfar som satt med oss i soffan blev rädda. Din mormor åkte hem till oss i stan och hämtade alvedon och febertermometer sent på kvällen. Vi fick fira nyårsafton hemma i soffan med en film och en sjuk liten tjej.

När jag skriver detta så är du på dagis och har din näst sista dag på inskolningen. Nu är ledigheten slut för din pappa men jag är så glad att han har fått möjligheten att vara hemma med dig i två månader. På måndag börjar du på dagis på heltid och det känns både läskigt och spännande. Jag tror att du kommer trivas jättebra.

Lia lilla, det är så svårt att skriva hur mycket du är för mig, hur mycket du betyder, hur mycket jag älskar dig. Hur mycket man än funderar på formuleringar och vänder och vrider på orden så ter det sig aldrig tillräckligt. Kanske finns det inga ord starka nog för att kärleken till ett barn inte på något vis är mätbart. Den är oändlig, som rymden. Ibland är den lika skrämmande som tanken på att fritt sväva bland stjärnorna. Ibland är den en enorm känsla av trygghet, som att vara inlindad i den vackraste stjärnhimmel. Ibland är en känsla av stolthet, skinande, blänkande stolthet, som en fullmåne. Stolthet över att vara just din mamma, att få vägleda dig i detta liv. Ibland är den som en mörk himmel, en sorg över att jag aldrig kan skydda dig från allt.

Men precis som himlen och rymden är den alltid där. Den är alltid där, Lia. Visst är det en hisnande tanke!?

Vad som än händer i våra liv kommer jag alltid att älska dig och göra mitt allra bästa. Det är ett löfte som jag gett din bror och som jag nu ger dig. Många gånger kommer mitt bästa inte vara bra nog och jag kommer trilla av den där piedestalen som du satt mig på. Jag är bara en människa och det kommer kanske vara jobbigt när du ser mig som den personen jag är och slutar se mig som bara mamma. Jag kan inte allt och du kommer inte alltid kunna allt heller. Så är det, så kommer det alltid vara och så ska det vara. Men Lia, var inte rädd. Jag lovar att du har allting inom dig som du kommer behöva i livet. Jag hoppas att jag kan hjälpa dig att nå det. Det är min stora uppgift som din mamma. När du lämnar boet och testar vingarna kommer du flyga långt och högt, du kommer kanske slå hårt i marken några gånger men vad som än händer minns att boet är alltid kvar. Du kan alltid komma hem.

Hela denna text är skriven med tårar rinnande nedför mina kinder. Inte på något sätt för att jag är ledsen utan för att det är så stora känslor och tankar att dom inte får plats i kroppen. Då kommer dom ut i tårar, det är ingen fara. Jag ska försöka avsluta detta brev på ett fint sätt, men jag vet inte riktigt hur. Orden räcker, som sagt, inte till.

Men Lia, det allra viktigaste är att du vet att jag älskar dig och att du aldrig, aldrig, aldrig, aldrig får tvivla på det. Jag älskar varje millimeter av dig. Jag älskar ditt underbara skratt. Hur du rynkar lite på nästan och skrattar med vidöppen mun. Så härligt, ohämmat, glatt, ljuvligt skratt. Jag älskar den busiga lilla glimten du får i ögonen när du skojar. Du skojar mycket med oss och vi skrattar mycket åt dina påhitt.

Lia, jag älskar varje millimeter av dig och jag kommer för alltid älska varje millimeter av dig. Jag älskar alla tankar du tänkt och alla tankar du kommer tänka. Jag kommer älska dig när jag är arg på dig, jag kommer älska dig när du är arg på mig. Luften du andas, maten du äter, kläderna du har på dig. Jag älskar allt med dig.

Puss på dig min lilla tös och grattis på din födelsedag!

ps. sa jag att jag älskade dig?

blekfis.

2011-03-08T07:36:00.003+01:00

Träffade mamma igår och hon tyckte att vi såg lite bleka ut jag och Noel. Kan nog stämma för vi är inte riktigt helt pigga ännu. Jag har lyckats dricka tillräckligt med vatten för att inte ha huvudvärk längre och två av dom fyra kilona som ramlade av mig har kommit tillbaka. Gott tecken i alla fall.

På schemat för dagen står morgonpromenad (så fort kaffet är slut), dagislämning, anställningsintervju, lunch hemma, inskolning för Lia och sen avslutas allt med att jag jobbar 16-22 på min praktikplats ikväll. Detta kommer bli en bra dag.

barely alive.

2011-03-04T08:05:00.002+01:00

-4 kg på mindre än ett dygn. Magsjuka måste vara den allra mest effektiva bantningskuren någonsin. Fast också den allra värsta. Jag har haft kräksjukan varje år men detta tog priset. Jag har aldrig varit så dålig. Vi trodde att det var över för allas del i går kväll när ingen spytt på 12 timmar och alla lyckats äta lite men vi ropade hej för tidigt. Noel som inte spytt på 28 timmar började spy igen. Stackars lilla Noel, han kämpar på vår lille kille.

linas matkasse.

2011-03-02T18:42:00.002+01:00

Jag tror att Linas matkasse kommer att förgylla vårt liv länge. Tack vare den härliga sjömansgrytan som står och puttrar på spisen kommer vi som inte är magsjuka (än?) ha mat både ikväll och i morgon och slipper tänka på handling mellan spyorna.

kräkis.

2011-03-02T09:29:00.002+01:00

Jag och Noel har campat i vardagsrummet i natt. Han började spy på badhuset igår eftermiddag och sen spydde han ner hela bilen och alla sina kläder på vägen hem och sen fortsatte det så hela eftermiddagen/kvällen tills han somnade vid 21 på sin madrass nedanför soffan. Vi var lika trötta vi så vi gick och la oss då också. Jag sov i soffan bredvid Noel. Han är piggare idag och jättehungrig stackaren. Han har fått två små flaskor välling och den ena fick han behålla så han är betydligt piggare. Min vackra underbara unge.

ny hobby.

2011-02-28T11:17:00.003+01:00

Hittade en bok på bokrean på Åhlens som jag spanat på ett tag. Tack vare en bonuscheck på 50 kronor gav jag 9 kronor för denna fina bok. Började i liten skala med att gjuta en ljusstake och "is-figurer". Spännande att se hur det blir.

lugn och ro.

2011-02-26T15:31:00.003+01:00

Noel skulle absolut ha tofs när lillasyster hade en.

Jag och barnen är ensamma hemma ikväll och när barnen lagt sig ska jag testa min nya yoga-dvd. Innan dess ska vi köra moster Nena till en kompis. När Lia sover ska jag och Noel äta popcorn och titta på Saltkråkan. Det är nog vår allra bästa idé någonsin att gå till biblioteket varje vecka och låna en film, normalt på fredagar men denna veckan blev det på lördagen. Innan biblioteket var vi på konstmuseét och testade deras skaparverkstad.

mysplugg.

2011-02-23T12:04:00.002+01:00

Tog bilen till mamma och pappa vid 9 i morse och här är knäpptyst. Pappa kokar kaffe då och då och hundarna kommer och tittar till mig ibland. Sitter i en fåtölj med en varm filt runt mig och läser. Tar en rast då och då och går ut och tar lite frisk luft. Superhärligt! Önskar jag hade kameran med så jag kunde visa hur idylliskt det är här ute. Mysplugg på hög nivå!

det rullar på.

2011-02-22T19:27:00.004+01:00

Det är så sagolikt skönt att äntligen ha ett körkort liggande där i plånboken. Jag har haft en tom plats i flera veckor och idag fick jag äntligen sätta dit mitt körkort. Jag hade faktiskt gett upp i somras och trodde aldrig att jag skulle lyckas med detta. Det har kostat en hel del svett och tårar (men inget blod - som tur är!) men nu är det värt varenda sekund.

nu.

2011-02-20T08:23:00.004+01:00

Frukost med världens härligaste ungar. Jag är pigg och mår fint trots gårdagens fest tack vare att jag var chaffis och inte kunde dricka. Underbart. Både att slippa alkoholen och vara den som kör. Nu ska jag och kidsen packa på oss kläder och åka ner till maxi och handla innan R vaknar.

need help dressing.

2011-02-19T13:52:00.003+01:00

Om fyra timmar ska vi på maskerad och jag vet fortfarande inte vad jag ska ha på mig. Tigerdräkten var lite väl lågt skuren för mig (halva rumpan utanför typ) och svärfars kanindräkt var kan hända det allra minst smickrande någonsin. Jag såg ut som en gravid tjockis-kanin. Vad ska jag hitta på?

glada lördag.

2011-02-19T09:39:00.004+01:00

God morgon!

31 eller nåt.

2011-02-14T18:36:00.002+01:00

Fick reda på vart jag kommer att göra min praktik denna terminen. Jag hade ägnat lång stund åt att rangordna valen och la Göteborg, Alingsås och Skene sist och alla avdelningar i Borås först. Jag höll på att sätta i halsen när jag fick reda på vart jag ska göra min praktik. ALINGSÅS. Det finns 54 platser och jag tror att Alingsås låg runt plats 30 på min lista. Tur som attan att jag (hoppas jag) kommer att ha körkort då, annars hade det inte funkat.

HÄR är "min" avdelning. Jag var inte alls sugen på äldrevård, eftersom jag har jobbat med det innan, men men... Hoppas det blir en vacker vår för jag kommer ju i alla fall att spendera en stor del av den i en väldigt vacker stad. Dessutom samma stad som jag ska gifta mig i till sommaren.

Det blir nog jättebra tillslut!

söndag.

2011-02-13T13:18:00.002+01:00

Vi har haft en förmiddag ute i det underbara vädret.
Nu ska vi till barnens farmor på kalas.

uppkörning.

2011-02-11T19:24:00.002+01:00

Ojojoj. Om det var något jag trodde att jag skulle behöva göra om var det uppkörningen och inte teorin. Men så är det. Det fattades ett litet poäng.

Uppkörningen däremot gick bra. Trodde det var kört nästan direkt eftersom han fick... hm, bromsa. (Heja dubbelkommando!) Strax efter det ser vi en krock vilket kändes väldigt olycksbådande när man är ute och kör på sin uppkörning. Än har inte det värsta hänt dock. Jag blev nämligen förföljd av en bil med massa småungar (jaja, typ 20-åringar). När jag ska stanna på en busshållplats för att släppa förbi bilarna bakom, innan den fruktade vänstersvängen, så stannar dom också. Precis bakom mig och vägrar köra. Då kör jag ju naturligtvis och en liten bit innan jag ska svänga kör dom om. Räcker ut tungor, pekar fingrar. Så barnsligt så jag skäms. Så taskigt så jag blir arg.

Men skit samma. Jag klarade ju det.

själ(v)diagnos.

2011-02-10T16:48:00.001+01:00

Utmattning.

pepp.

2011-02-09T10:07:00.002+01:00

"jag lyckas med det jag föresätter mig"

Jag gör allt för att peppa mig själv.
Positiva affirmationer, målbilder i huvudet
och en tom plats i plånboken.
För körkortet.

Å, vad skönt det ska bli
när det är över!

sjuktips.

2011-02-08T12:16:00.002+01:00

Jag är sjuk och dricker yogite. Jag visste att det var något med mig, något mer än bara pms. Det är nästan lite triumferande att säga för jag försöker verkligen lyssna på min kropp och vara uppmärksam på obalans och det har jag gjort. Det är så himla längesen jag var sjuk (förutom migrän) så jag tycker faktiskt att det är ganska... skönt. Lite ovant men mysigt att sitta/ligga i soffan och läsa körkortsteori varvat med Mad Men och bloggläsning.

Och shopping.

Sitter och beställer saker från EnnioEco. Har bytt ut ganska mycket sen jag fick upp ögonen för ekologiska produkter och denna gången är det dags för mascaran och deon. Emma är en urgullig, ambitiös tjej och såna borde man stödja. Så shoppa loss!

positivt.

2011-02-07T19:50:00.003+01:00

Idag har jag bombat mig själv med positiva saker men ändå har jag inte förmått mig att bli glad. Så jag accepterar att idag har jag en dålig dag och jag är ganska irriterad. Men som Mia sa: även mammor har mens. Hon har sagt mycket kul idag. Det roligaste var;

what would Rebecca do?

fest.

2011-02-06T11:06:00.004+01:00

Hade en väldigt rolig kväll igår! Lyxade med taxi till och från stan, drack mig mätt (fri tolkning), gick ut på krogen och drog inte kortet en enda gång. Hehe. Hittade dessutom en julgran, komplett med glitter! Hemma vid halv två och bara lite trött när Noel kom och väckte oss vid 07.11. Kunde inte varit bättre!

med en enkel tulipan...

2011-02-05T11:12:00.002+01:00

... firar jag idag två av mina bästa vänner.
Min älskade blivande make och min kära Mia.
Grattis på er födelsedag!

efter tenta.

2011-02-04T14:04:00.004+01:00

Alltså denna trötthet som drabbar mig efter varje tenta är helt otrolig. Det är precis som när man är nygravid och inte orkar någonting. Sån blir jag efter tenta, varje gång. Nu halvligger jag i soffan och har vansinnigt dåligt samvete för att jag låter tvn barnvakta ungarna. Men jag orkar faktiskt inte göra något annat för mina muskler (framförallt den på toppen - encephalon) lyder mig inte.

spökbebis.

2011-02-03T19:29:00.003+01:00

Ibland är det inte helt lätt att säga hejdå till sin lilla spökbebis (hon är ju kritvit) och gå och tentaplugga. Idag var det extra svårt för hon var så himla gosig. Noel hade redan åkt till dagis, annars hade det varit dubbelt så svårt att lämna hemmet och (mycket oinspirerad) åka till biblioteket och plugga.

trött i kroppen.

2011-02-02T18:57:00.003+01:00

Tyngdlyftning med litet barn

Gick upp svintidigt i morse, 05.45 och tog bussen till badhuset med lillasyster. Simmade 1000 meter, badade bubbelbad och bastade i typ 40 minuter innan jag gick till biblioteket och pluggade. Pluggade hemma på eftermiddagen, R och barnen var hos svärisarna, och längtade efter lite frisk luft och dagsljus så vad som egentligen skulle blivit en långpromenad blev 4,5 km löpning. Det var i värsta laget för någon som är otränad, det vet jag, men jäklar vad gott. Det blir ingen mer träning denna veckan, förutom möjligen ett danspass på krogen på lördag och promenader såklart!

Jag är trött!

förmiddagen.

2011-02-02T14:47:00.000+01:00

Sitter på stadsbibliotekets cafe och pluggar. Jag älskar att umgås så här med mig själv, mitt ibland alla andra. Det har ramlat in kulturarbetare av olika slag sen jag satte mig här för två och en halv timma sedan och jag tjuvlyssnar friskt på mina ”medfikare”. Tittar bara upp ibland när jag blir nyfiken på en röst och vill se hur ansiktet till rösten ser ut. Jag har spridit ut mina papper bland pennor, tidningar, clementinskal och min tomma kaffemugg och det knallröda lilla bordet är min värld för en stund. Det är meditativt att sitta här och läsa och skriva för att sedan fastna i ett samtal. Ett samtal som förs vid bordet bredvid. Det pratas om manus, repliker och akter när skådisarna från stadsteatern slår sig ner. Dom pratar högt och öser beröm över varandra. Massor av dialekter och stilar och åldrar. Det är väldigt roande. Som en teaterföreställning mellan repetitionerna.

Vilken underbar dag.

glad.

2011-02-02T14:19:00.003+01:00

Jag är så glad att vi tog beslutet att inte vaccinera Noel mot svininfluensan. Vi gjorde inte det eftersom vi var övertygade, och fortfarande är, att det var influensan han hade när han var så sjuk i december 2009. Jag vet att många inte trodde som vi då och kanske inte fortfarande tror att det var så men det känns ju extra bra att ha lyssnat på sitt hjärta när man läser detta:

http://blogg.passagen.se/sannaehdin/entry/samband_vaccinering_svininfluensa_och_narkolepsi

first ever.

2011-02-01T09:58:00.002+01:00

"Idag köpte jag mitt första gymkort, ever!!" sa jag till min käraste när jag kom hem från badhuset igår. Det var ju inte alls sant vilket R påpekade snabbt. Men ändå. Nu jäklar!!

lots to do.

2011-01-31T09:31:00.003+01:00

Har en väldigt lugn och skön morgon. Sitter hemma med en kopp kaffe och skickar mail och betalar räkningar. Inte vilka räkningar som helst... Jag har nu betalat min uppkörning. Nu ska dagen D bara dyka upp i almanackan och det gör den snart.

Shit, vad jag längtar.

bitigt.

2011-01-24T17:40:00.002+01:00

Det var riktigt, riktigt kyligt att springa idag. Hade egentligen planer på 5 km på kransmossen men utan sällskap i mörkret så kände jag inte för att ge mig ut. Tänkte att lite rörelse och frisk luft är bättre än inget så det blev Trandaredsbacken. Sprang inte hela, utan delade upp backen i tre delar och gick uppskattningsvis 100 meter mellan varje. Backen är 1,4 km mätte jag precis så det blev väl ungefär 1 km löpning. Känns ändå kan jag lova och var definitivt bättre än inget. Blev hälsad i dörren av Lia när jag kom hem. Hon är snorigast i stan så här förbereder vi oss inför ännu en natt då vi har Lia-vakt (med snorsugen och alvedon) i skift. Tre timmars pass brukar vi köra.

Sömnbrist. Jag säger då det.

när jag inte är hemma.

2011-01-24T16:07:00.002+01:00

Jag blev så full i skratt när jag såg detta kortet. Detta är taget av Rille när jag inte är hemma. Jag kan ju inte låta bli att undra vad han spetsar barnens välling med....

kärt besvär.

2011-01-24T12:46:00.003+01:00

Tittar på lappen med körlektioner, jämför med föreläsningschemat, kollar läsanvisningarna för tentan, bokar in träning, jämför datumen för omtentan med datumen för alla födelsedagsfester.

Jösses.

För att få allting att gå ihop måste mitt liv minutplaneras i några veckor framöver.

om pinsamma saker.

2011-01-23T10:57:00.002+01:00

Väldigt sällan skäms jag för andra människor. Särskilt sällan för mina barn. Dom är barn och barn är barn. Finns liksom inte så mycket att göra. MEN igår skämdes jag faktiskt. Vi var på mat och resmässa på Åhaga och överallt fanns massa gott att smaka på. Jag, Rille och Noel smaskade lyckligt i oss diverse ostar, korv, kakor, nötter, frukt och tunnbrödsrullar med skagenröra. När jag och Rille säger å, vad gott står skagenröran som en fontän ur Noels mun. Han hostade och spottade och fräste och jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag försökte lite desperat fånga upp det mesta med handen men förgäves. Det hamnade till och med på golvet. Oj, vilken dålig reklam, bäst vi skyndar vidare lyckas jag få ur mig. Som svar får jag ett ansträngt leende och orden så kan det vara, alla kan inte gilla allt!

Att Noel inte gillar skagenröra är en underdrift. Han avskydde det. Peinlich.

första veckan.

2011-01-21T19:56:00.002+01:00

Shit, en sån ångest och ledsamhet jag kände i söndags och måndags och en sån skön känsla som infinner sig lagom till fredagen. Allting har ramlat på plats. En väldigt stor sten har lyfts från mina (våra) axlar och inatt ska vi sova gott. Lite för privata saker för bloggen (hör och häpna, det finns sådant) så jag skriver inte mer än att vi är glada och lättade.

Livet som student har startat igen och det känns underbart. Om allt går som jag vill så har jag snart mitt körkort. Det ramlar in inbjudningar till roligheter och livet är faktiskt helt fantastiskt.

Nu ska jag njuta av ett glas (ekologiskt) vitt vin.

inte oberörd.

2011-01-19T17:25:00.002+01:00

Shit, vad trött jag är. Har spenderat dagen på halkbanan i Jönköping och nu är jag helt slut. Jag behöver kanske inte tala om hur roligt det är att köra banan men det är verkligen inte det som lämnat starkast intryck.

Det är bilen där fyra människor dött. Där det fortfarande var blod på framrutan och en av dom som dött var en liten flicka. Som man först inte visste var med i bilen. Tills man hittade en hand. En liten hand. Som inte passade på någon av dom vuxna. Ett litet barn som varit ute och åkt med sin mormor och morfar. En motorcykel som kört rakt in i dom i över 130. Ett litet barn som alltså inte hittades förrän man började plocka isär bilen. "Där låg hon, som ett frimärke" var precis orden läraren använde för att beskriva hur hon såg ut. DET sätter sig i hjärtat vill jag lova.

Man mår lite illa.

hurra.

2011-01-17T15:28:00.005+01:00

Jag sprang 4,5 km utan att gå en endaste meter.

Alla som gått 4,5-rundan på kransmossen vet förmodligen att det finns en riktigt lång, seg backe mitt i rundan. Om jag gick uppför? Nej, jag sprang faktiskt hela rundan. När jag senast klarade det har jag inte en aning om. Jippie. Fy tusan vad gott. Dagen som började med en väldigt ledsen mamma slutar verkligen på topp.

om att fokusera på rätt saker.

2011-01-17T15:28:00.002+01:00

Denna dagen tänker jag minnas med en mening som min körlärare sa till mig.

Jättebra, nu tänkte du på precis allt!

Det var så klockrent och jag är så jäkla nöjd med mig själv idag. Kan behöva ta med mig dom orden och den känslan resten av denna veckan för den kommer bli ganska intensiv och säkerligen ganska jobbig. Kursintroduktion, halkkörning, påbörja ett grupparbete osv. På dagens schema står följande; 5km på Kransmossen (springa så mycket jag orkar), middag, bad och läggning av barn och sen teoriplugg i soffan.

tungt.

2011-01-17T10:08:00.002+01:00

Idag är en tung dag. Jag är inte föräldraledig längre utan från och med nu (i morgon egentligen) är jag student igen. Känner mig helt orkeslös inför uppgiften att börja plugga, skriva resttenta och ta körkort och helst ska ju allting ske inom en månad. Jesus.

Mitt i allt som jag ska ta tag i får jag världens sorgekänsla av att lämna mina barn. Det känns som att lämna en del av sig själv. Jag vet att dom har det bra med Rille. Det handlar inte om det, det handlar om att vi har delat varje sekund så länge att det känns tomt utan dom. Jag måste påminna mig ibland om att jag faktiskt kommer att se dom igen, varje dag, varje kväll och att avståndet inte alls är så stort som det känns just nu. Det känns faktiskt precis så dramatiskt, som om vi aldrig ska dela vardagen igen, men jag vet att det inte är så. Därför låter jag mig känna så för en stund. Sörja det lite och sen hitta en lite annan vardag.

Jag har längtat efter denna tiden men det blir ändå en väldigt stor omställning. En omställning som jag inte är riktig redo för, men ändå ska ta tag i. Jag vet ju att styrkan och kraften finns där inom mig. Den ska bara hitta ut.

närproducerat.

2011-01-14T11:15:00.006+01:00

Noel gick till gårdsbutiken och köpte sig ett kilo potatis.

Fick lite hjälp med att skala och dela den.

Bad mamma göra sitt jättegoda potatismos.
(En klick smör, lite kokvatten och en näve fryst spenat och så mixa!)

Sen vräker man i sig. Här serverat med kalvsylta och majs(!) som tillbehör.

mammas pojke.

2011-01-13T12:36:00.004+01:00

Noel är på dagis idag. Första dagen sen någon gång i mitten på december. I morse bad han om att få "tanna bemma" (stanna hemma). Lilla gubben. Han klamrade sig fast vid mig och sen vinkade han i fönstret. Men han grät inte. Det gjorde jag. Min lilla pojke. Han är så fin så det finns inte ett enda ord som kan beskriva honom. Det finns inte heller tusen ord. Han är bara allt. Gubben min.

fjällräven.

2011-01-12T19:58:00.002+01:00

Ibland känns det som att vi extraknäcker som reklampelare för fjällräven. Det gör vi inte, vi bara gillar dom väldigt mycket. Jag har också en som jag haft i evigheter, men detta är naturligtvis barnens. Man får precis plats med ett ombyte och ett gäng blöjor. Perfekt. Noel fick sin av sin farmor och farfar när han fyllde 1 och när det blev dags för julens önskelista var en ryggsäck i rosa eller gult högs upp på Lias lista.

minska din stress.

2011-01-12T14:53:00.003+01:00

Jag läser just nu en alldeles lysande bok som handlar om att minska sin stress med hjälp av meditation. Nu undrar jag om jag inte har dragit ner på tempot lite väl mycket för jag noterade plötsligt att klockan snart är tre och att vi fortfarande har pyjamas på oss allihop.

ranelid vs. englund.

2011-01-12T13:02:00.003+01:00

Egentligen tycker jag att hela situationen är så absurt jäkla barnslig så jag har egentligen inte lust att kommentera den alls. Det som gör att jag ändå inte kan låta bli är att jag blir provocerad. Av Englund främst.

Angående Ranelid så tror jag att varje journalist ser vilken guldgruva han är när det gäller att sälja löp. Jag menar, varje gång någon säger någonting om honom får han säkert ett samtal, man ber om en kommentar och han kan ju inte låta bli att kommentera. Jag tror att han tar sig själv på väldigt stort allvar och då är det förbannat svårt att lämna kritik mot en själv okommenterat, vilket är precis vad jag tycker att Ranelid borde gjort. Vatten på en gås, typ. Eller ducka, om man hellre uttrycker sig så. Men jag tycker samtidigt att han får utstå oförtjänt mycket skitsnack. Det är vuxenmobbing (om man känner behov av att kategorisera mobbingen) och det är nätmobbing och förbannat fult att ge varandra fula tjuvnyp när man sitter tryggt bakom sin skärm. Dessutom så är det onödigt med tanke på vilken skitdålig energi man sprider runt sig och vilken skitenergi man bär inom sig om man känner behov av att rikta taskiga kommentarer mot andra människor.

Det som gör att jag blir väldigt provocerad av hela situationen är Englunds kommentar. Jag tycker att det känns oerhört opassande att som ledamot i Svenska Akademien och som dess ständige sekreterare uttala sig så nedlåtande mot en författare. Det känns fel och onödigt. Ska vi anta att det är en åsikt som delas av hela Svenska Akademien eller talar han för sin egen del? All litteratur kan inte uppskattas av alla och all litteratur bör absolut inte belönas ett Nobelpris men ska ändå inte allt skrivande uppmuntras? Att man i sitt privata liv uppskattar viss litteratur eller i detta fall inte uppskattar vissa författare är ju oundvikligt men har man inte ett ansvar att i Englunds position (stol) hålla truten om det eller i alla fall uttrycka sig lite snyggare?

bvc.

2011-01-12T11:14:00.007+01:00

Noel, 15 kg och 91 cm och en ok-stämpel i baken.

Lia, 9,8 kg 72 cm och en ok-stämpel även där.

Jag blev varken vägd eller mätt och så länge socialen inte
dyker upp antar jag att även jag fick en ok-stämpel i baken.

sista veckan.

2011-01-10T17:00:00.004+01:00

Idag är första dagen på sista veckan som föräldraledig. Om en vecka lämnar jag över stafettpinnen och blir föräldern som går hemifrån varje dag. Hur det känns? Ärligt? Helt fantastiskt!

Med undantag från en termin på högskolan så har jag varit hemma sen april 2008. Jag känner mig väldigt, väldigt redo att vara hemifrån. Fast än känner jag mig inte redo för skolan. Låg och tänkte i natt på allt som måste kollas upp och fixas innan jag kan känna mig redo. Denna veckan går åt till det. Boka tid på ortopeden till Lia, kolla upp kurslitteratur, maila lärare, fixa block och mappar och en del till.

Utöver det så är tanken att jag ska plugga körkortsteorin också. Gör halkan, mörkerkörningen och omkörningen nästa vecka och sen är alla moment klara! Lite finslip och sen uppkörning. Jag har anmält mig till en kurs på folkuniversitetet som börjar om ett tag och den är min present till mig själv för att jag klarade körkortet.

Pepp pepp. Nu blir det kvällspromenad i ovädret.

lyxig middag.

2011-01-08T17:22:00.002+01:00

Ikväll är det jag som står för planering, inhandling och tillagning av kvällens barnfria (hoppas vi) middag. På menyn står risotto med spetskål och italiensk salami och till efterrätt blir det en fruktsallad med vit chokladsås. Middagen serveras i köket med tänka ljus och efterrätten i soffan framför något bra på tv. Har lust att slänga ungarna i säng redan nu men det kanske är att ta i lite.

Tänk vilken energi man kan få av en natts sömn.

jag har sagt det innan...

2011-01-08T10:28:00.003+01:00

... men jag säger det igen. HUR är det möjligt att barnen sover 1000 gånger bättre när vi är båda hemma? Från att ha varit vakna flera gånger var, varje natt Rille har jobbat, så sov dom hela natten inatt. Eller, ja Lia vaknade vid fem och fick en flaska välling och sov sedan till nio när Noel vaknade. Jag begriper det inte men jag är väldigt glad för det. Första natten på en vecka kanske som jag sov hela natten i min säng och ingenting i soffan. I eftermiddag väntar en tur på stan (själv!) innan mellis hos svärföräldrarna.

Snart är det bara en vecka kvar innan vi byter och jag blir den som går hemifrån varje dag och Rille är den som är hemma. Jag trodde att det skulle kännas vemodigt och lite ledsamt men det gör det inte. Det känns bara skönt och roligt att Rille får den vardagen med barnen som jag har haft.

bad energy.

2011-01-07T11:23:00.002+01:00

Idag känns det som att jag är i mål. Inatt är vi två hemma och jag behöver inte smyga mellan två barn som vaknar och skriker om vartannat. Trots det känner jag hur humöret bara blir sämre och sämre... Det känns som allt är fullt av dålig energi. Min stela kropp, som värker efter ett antal nätter sittandes i soffan med sovande barn på sig, protesterar vad jag än gör. Det gör ont att sitta, stå och ligga. Jäkla skitrygg! I'm 24 going on 85. Typ så känns det.

Lägenheten är stökig men det är ganska skönt för då får jag någonting att göra. Bästa boten mot dålig energi är antingen att städa eller att gå ut och gå eller springa. Eftersom jag inte kan sticka ut själv så länge Rille sover så finns det ju bara ett alternativ.